En kompis till mig manade mig att inte gnälla på allt. Hon sa att jag var en sån som såg glaset halvtomt, när det lika gärna kunde anses vara halvfullt. Jag får lov att ge henne rätt. När jag vaknar på vägen till jobbet blir jag inte glad över att vara snart framme, utan besviken över att inte få sova en liten stund till. När jag äter en glass tycker jag inte att det är bra att glassen snart är uppäten, utan jag grämer mig över att det är så lite kvar. Och vad är det för fel i det? Vad är det, ens, för bra med att glas vore halvfulla? Exakt på vilket sätt är det bättre med halvfulla glas än halvtomma?
Det finns faktiskt få saker som irriterar mig (och nu talar vi alltså om irritation, och inte om sann upprördhet), som när någon häller upp kaffe eller te och inte fyller koppen. JAG AVSKYR NÄR GLAS ÄR HALVFULLA! USCH!
Egentligen är det här nog en spin-off på min urgamla irritation över alla töntar som påstår att ordet ”lagom” inte finns på andra språk än svenska. Det är inte sant. Ordet lagom finns på de flesta språk, även om det heter något annat, precis som ordet ”grädde” heter andra saker på andra språk. Flöde på danska, till exempel. Men bara för att ett ord heter en annan sak på ett annat språk, så betyder ju inte det att det inte finns. Och det är utan tvekan så, att alla språk har ett eller flera uttryck för att beskriva en perfekt kryddad maträtt, ett perfekt tempererat bad eller vilken annan optimal situation som helst. Grejen är inte att ordet lagom bara finns på svenska, grejen är att svenskan är det enda språk (som jag vet) där ordet lagom betyder ”för lite”.
De som hävdar myten om att lagom är så typiskt svenskt, har inte noterat att det är just det som är fel: lagom är så extremt främmande för svenskar, att vi ryser inför själva ordet. Kör man lagom fort i en biltävling vinner man inte – fast det ju är just så man gör för att vinna – genom ett optimalt utnyttjande av bilens fartresurser och vägegenskaper. Har man ätit lagom mycket är man inte mätt. Att vara lagom glad är inte så roligt. Lagom förälskad låter inte så kul.
Att föreställa sig att det finns något som helst bra med ett ”halvfullt” glad – det tycker jag är lagom roligt. Så jag tänker fortsätta gnälla över mina glas, vare sig de är halvtomma eller halvfulla.