Här och där på stan här i Jerusalem står det spraymålat med schablon ”Die Lucky Bush!”. Det är, har man sagt, en hebreisk ordlek och ska tolkas ”Daila kibush!”, vilket i sin tur ska betyda ”Ned med ockupationen”. Slagordet är den israeliska fredsrörelsens. Det är påfallande många unga israeler som deltar i olika manifestationer och operationer mot bosättare och israeliska trupper. Fredsrörelsen är stark men splittrad på många olika grupper.
Vad jag hittills inte sett är motsvarande palestinska engagemang, där unga palestinier kräver stopp för palestinska självmordsbombare och planlös beskjutning av städer.
Anja: det du säger är litegrann roten till allt ont. Israel är en demokrati. Det är värre när demokratier bryter mot mänskliga rättigheter och allmän mänsklighet än när diktaturer gör det. Det ena av palestiniernas två ledande partier är genomkorrumperat (Fatah), och det andra islamfundamentalistiskt (Hamas). I ett fullt demokratiskt val vann Hamas, men då säger Europa och USA och Israel: Sorry, men ni röstade fel. Valet kanske var demokratiskt, men ni borde inte röstat som ni gjorde.
Men jag tror också att ett mycket stort problem är att många romantiserar motståndet. Det tröttsamma är att alla tror att konflikten är mellan israeler och palestinier: konflikten ligger mellan våld och icke-våld. Det är än så länge alldeles för få palestinier som förstått att våldet är deras fiende, och inte deras vän. Det är väl egentligen också, i rättvisans namn, synnerligen få israeler som uppfattar konflikten så, men många fler.
Men vad skulle hända med den palestinske yngling som sprayar ett budskap på en vägg i Gaza som skulle kunna tolkas som proisraelisk. en kula i skallen förmodligen och det skulle välan knappas föra fredsprocessen framåt. Nej den som är emot flyr nog och bosätter sig europa. och försöker bygga upp en tillvaro i fred och frid och det är det ju många som satsat på.
..fast det kanske bara är jag som har en romantiserad idealbild av en regering som en folkets representant? och därför tycker det är så hemskt.
lite måste de väl skada eftersom det är vanligt israeliskt folk som dör, och det lär väl regeringen tycka är lite jobbigt åtminstone. att de inte ens kan se till att ens befolkning kan gå omkring trygg på gatorna. det måste väl ändå anses som ett stort misstag från regeringens sida?
även om jag inte försvarar självmordbombarna det minsta, så tycker jag ändå att det är en viss skillnad på organiserat våld och krig uttryckligen från en regering som är till för att representera folket. och en annan form av organiserat våld som mer ”tagit på sig” rollen som folket företrädare, än att vara det rent formellt.
Om man inbillar sig att självmordsbomber är ett sätt att göra motstånd så. Men grejen är att självmordsattackerna på intet sätt skadat Israel, medan de orsakat enorm skada för palestinierna. Intressant är att jämföra med hizbollah-kriget i fjol sommar, i Libanon. Hizbollah besköt i och för sig ganska planlöst såväl civila som militära mål, men det var just deras framgångsrika motsånd mot den israeliska armén som skakade Israel. Det finns inget som helst motståndsmässigt i att gå in på en restaurang och spränga ihjäl barnfamiljer på söndagsutflykt.
Grejen är ju att de israeler som är emot ockupationen inte är emot staten Israel. De anser ju bara att ockupationen skadar deras eget land. Den dag palestinska ungdomar inser att en annan form av motstånd skulle gagna den palestinska saken mer, den dagen kommer Israel att få ett mycket svårare motstånd.
det skulle väl vara lite konstigt om det skulle dyka upp en motståndsrörelse till en motståndsrörelse, som det i så fall skulle bli ifall det skulle finnas ett ungdomsengagemang mot självmordsbombarna. eller snarare, det är väl inte så konstigt att det INTE finns. man vill ju inte vara motståndare till någon/några av folket, även om de gör väldigt otrevliga grejer. politiker och kostymnissar räknas ju aldrig som ”folket”.
jag tror man skulle hitta på något annat sätt att ta avstånd från självmordsbombarna, men någon form av organiserad grupp är nog rätt uteslutet.