Jerusalem. Damaskusporten. Ned mot porten leder en halvcirkelformad trappa, som en amfiteater, där alla som har lust kan gratis avnjuta skådespelet ”Jerusalem, Gamla staden”. Det är inte ett myller längre, eftersom vi går dit när klockan närmar sig åtta på kvällen då försäljarna drar för järnjalusierna för sina butiker. Det vore fånigt att jämföra scenen med något slags medeltida Jerusalem. För det första för att alla gör det. För det andra för att jag inte har en aning om hur förhållandena var i det medeltida Jerusalem, och för det tredje för att klockaffären Big Bin och elektronikbutiken Al-alm Toshiba – Toshibas värld – inte hade öppnat på medeltiden.
Men Jerusalem är som en stor organism eller ett korallrev eller ett fågelberg, där en enorm mängd fåglar och djur och sälar och plankton lever. Fågelberget står där i årtusenden och planktonen dör och fåglarna och sälarna och eskimåerna. Berget vet knappt om att det är ett fågelberg. Människorna här förändras, men deras roller i Jerusalem är hela tiden de samma. Handelsmän, präster, storögt gapande besökare, småbarn, magra katter, uttråkade soldater. Här finns de sluga och de glada och de hatfyllda och de avundsjuka, här finns de som längtar efter fred och frid och de som längtar efter renhet och fromhet. Jerusalem är som ett fågelberg av mänskliga känslor.
Vi går in i stan och blir genast oerhört populära bland alla försäljarna, som genast överväger att hålla sina butiker öppna en liten stund till, för vår skull. Mister! Best leather bags in the world! Good price for you, mister. You’re from Sweden? My friend lives in Danmark.
Gränden blir bredare. En stor kyrka. En kristen präst med håret i knut i nacken samtalar på arabiska med en elegant klädd dam. Prästen har en hög svart hatt och skägg nog för ett par jultomtar.
Skägg är nog annars också ett ganska starkt intryck av Jerusalem. Detta måste vara ett Mecka för ansiktshårsstudier. Här finns de nämnda prästaskäggen. Gamla rabbiners dramatiska Marxskägg och de unga arabernas kortklippta svartskugga. De gamla palestiniernas bleka, trötta skägg, och de unga ortodoxa judarnas ojämna, fläckiga skägg, mer längtan efter ålder och visdom än skägg i själva verket. Sen bör jag ju nämna mitt eget välansade rödgråsprängda. Skägg.
På hotellet pågår en filminspelning. En dramadokumentär om Yassir Arafats sista dagar. Utanför mitt hotellrum sitter Yassir Arafat och skriver på ett dokument. Ja, jösses. Jerusalem.