Nånting är trasigt i mig. Jag tycker inte om sånt som är gott.
Vin. Jag kan inte förstå tjusningen i vin. Det smakar beskt och surt och otäckt. En gång var jag på en reportageresa, där min fotograf blev så chockad av det här, att han tappade skärpan i golvet så att den gick i tusen bitar. Kan någon ärligt säga att det är godare med vin än med hemkokt svartvinbärssaft?
Choklad. Ointressant. Kladdigt och lite kväljande.
Krämiga bakelser. Svindlande läbbigt.
Kaffe. När det finns te? Å andra sidan är det påste som säljs på normala kaféer värre än kaffe, så då måste man ju sitta och pina i sig kaffe i stället för att låta sig bli förolämpad av pseudo-te.
Jag har först på sista tiden börjat förstå att det här handlar om ett slags fysisk defekt, ungefär som färgblindhet eller oförmåga att höra vissa frekvenser av ljud. Det är som om jag vore smakblind, att jag inte tar in just de där undersköna smakfrekvenserna som alla andra hänförs av.
Problemet med allt det här, är ju att det är ganska socialt traumatiserande. Man SKA ha ett favoritvin och man SKA förstå sig på whisky. Själva definitionen av att njuta av livet är att sitta och låta nåt dyrt och sofistikerat rulla runt i munnen. Men jag svårt att lyckas övertyga mig om att vägen till livsnjutning ligger i att sitta med munnen full med rutten saft och riktigt låta sig hänföras.
Intressant är också, att de gånger jag har erkänt den här defekten, så brukar det väcka djup oro och misstämning i omgivningen. Ovannämnde fotograf försökte under hela den ganska långa reportageresan missionera vinets evangelium för mig, men det var ju rätt meningslöst. Jag kan förstå att människor kan bli lite besvikna om de bullat upp med nåt riktigt riktigt fint att bjuda på, och så föredrar jag vanligt vatten. Normalt brukar jag försöka slingra mig runt problemet med att hänvisa till att jag framför motorfordon.
Men underligt är det. Men om några månader är vinbären mogna i stugan, och då fan ska jag koka saft så det räcker hela vintern.
haha, kommentaren var rätt rolig.
föralldel, men att vara född under en ogavlig stjärna är inte alltid heller så lätt. Att faktiskt tycka att allt är gott, att närhelst en pralin, en prinsesstårta eller en pepparbiff komme i ens väg, bara veta att detta måste jag äta. Att inte dricka alkohol bara för att jag tycker allt är så jävla gott så drack jag skulle jag nog inte kunna sluta. Så hit med en chipspåse chop chop, och låt det gå fort.