Det viktiga för makthavare är att se till att undersåtarna glömmer det förflutna. I Sovjet var makten över det förflutna avgörande för att partiet skulle kunna behålla makten över nutiden. Historien definierade nutiden. Hela Sovjet byggde på en föreställning om att det fanns absoluta historiska sanningar: revolutionen var ren, segern över nazisterna ädel. Det fanns inga gråskalor. Makthavarna såg noga till att det inte fanns några gråskalor.
Det fanns bara segrar. Segrar på väg mot den yttersta segern: kommunismen. Den paradisvision som var historiens slutpunkt. Vägen dit var kantad med de sovjetiska segrarna. Skulle dessa segrar ifrågasättas, så skulle hela visionen rasa.
Det sorgliga i det hela, är att Ryssland så till den grad vant sig vid myterna om de rena och ädla segrarna, att det än i dag är fullständigt omöjligt för landet att komma loss ur de här vanföreställningarna. Revolutionen har väl i och för sig tappat sin glans, men redan Jeltsin satsade stora resurser på segern över nazismen som ett sätt att skapa nationell samling. Inför 50-årsfirandet 1995 byggdes en fullständigt ofattbart stor minnespark alldeles utanför centrum. Enorma statyer som skildrar segern, hedrar offren, hyllar hjältarna. Jeltsin flyttade fokus på segerdagsfirandet. Under Sovjet var det kommunismen och partiet som stod i centrum. Jeltsins propagandister lät lyfta fram veteranerna. Segerdagen blev en dag för att hylla den nationella enighet som besegrade inkräktarna. Nationell enighet och de enskilda soldaternas hjältemod – det var Jeltsinerans förklaring till segern. Att tala om de ryska soldaternas övergrepp i Tyskland blir omöjligt – det skulle splittra nationen och förolämpa veteranerna. Att tala om icke-angreppspakten med Hitlertyskland är omöjligt. Att tala om angreppet på Finland, annekteringen av de baltiska länderna – allt det blir omöjligt, eftersom Ryssland så hårt har satsat på att skapa hjältar åt sitt land. Ryssland har gjort sig självt till slav under sina egna myter.
Brecht skriver i ett drama: ”Ve det land som har hjältar! Nej! Ve det land som behöver hjältar!”