På söndag är det Marie Bebådelsedag. Nio månader till juldagen, så ni kan ju räkna ut vad som hände med Maria. Ett annat namn på Marie Bebådelsedag är Vårfrudagen. Vår fru. Lomhörda fornsvenskar hörde fel, och det blev till våffeldagen.
Jag kommer från en region där våfflor anses som Det Godaste Som Finns. Varje gång, när jag var liten och släktingar och grannar och liknande ville göra något riktigt festligt, så serverades våfflor. Med grädde och sylt. Än i dag råkar jag ut för situationer där våfflor serveras som höjden av njutningslystnad och bortskämskhet. Haken är bara att jag så länge jag kan minnas har tyckt redigt illa om våfflor. Dessa pseudopannkakor, hoptvingade i en lika flottig som dammig järnklämma som plockas fram en gång om året, ungefär. Brrr. Grädden smälter på ett läbbigt sätt och gör att våfflorna ganska snabbt återtar smetstadiet. Sylten skär sig mot grädden: resultatet blir en blekbeige gägga med inslag av sylt.
O njutning!
Medan jag ändå är igång och talar om saker jag inte gillar, som alla förväntar sig att man gillar, kan jag nämna bakelser. När vi åkte till STAN (dvs Ume), så ingick alltid ett besök på KONDIS. Där tvingades man dricka sockerdricka och äta bakelser, och mina arma föräldrar blev alltid lika besvikna över att jag ville ha en kanelbulle. Inte ens wienerbröd tyckte jag om. Kanelbulle. Dessutom var kanelbullarna på kondisen mycket äckligare än mammas kanelbullar, och sockerdrickan var mycket äckligare än mammas svartvinbärssaft. I rutinen på kondiset förutsattes man också instämma när mamma sa ”vilken fest!”, fast man satt där och pinade i sig och ville därifrån så fort som möjligt.
Och där är jag än i dag. Napoleonbakelser och eclairer är vederstyggligt äckligt. Jag har nätt och jämt lärt mig dricka kaffe. Låt oss säga: jag kan fördra kaffe, men jag tycker absolut inte om det. Sockerdricka gillar jag inte heller, faktiskt. Och våfflor. Men ett av privilegierna med att vara vuxen, är att man slipper äta våfflor och eclairer. Konstaterar alltså: det är bättre nu. Avstår därmed från att fira Marie bebådelsedag.