Häromdagen lärde jag mig ett lärt uttryck: Nomen est omen. Det blir väl ”namnet är ödet”, eller för att få det lite starkare: ”ditt namn är ditt öde”. Uttrycket betyder att man blir vad man heter. Ens öde blir annorlunda om man heter Baltazar än om man heter Lars.
Jag tänkte på uttrycket när jag läste en detektivroman: Mannen som log av Henning Mankell. Och jag tänkte på att det är konstigt hur det ibland känns som om folks namn i böcker inte riktigt stämmer. Och just Henning Mankells personer har, tycker jag, påfallande ofta ”fel” namn. Och jag förstår inte alls varför. Kurt Wallander har en kompis, en hästtränare, som heter Sten Widén. Men namnet stämmer inte, passar inte. Skaver som för små skor eller hänger som för vida byxor eller kliar som en tröja i fel material. Jag vet inte varför – möjligen för Sten Widén låter lite dumt rent fonetiskt, men ändå. Nog kan folk heta Sten Widén? Men killen mest hästarna kan inte heta Sten Widén.
Kurt Wallander själv har ett rätt namn, men i Mannen som log förekommer en före detta kollega som heter Kurt Ström. Och han kan omöjligen heta Kurt Ström. Av någon underlig anledning.
Jag har reagerat ganska ofta på det där, men i första hand i svenska deckare. I Arne Dahls serie om A-gruppen finns en kvinna som heter Kerstin Holm. Det kan hon inte heta. Inte Kerstin Holm. Alla andras namn stämmer, lustigt nog, hos Arne Dahl, men inte Kerstin Holm.
Och jag börjar tro att författarna har haft lite för bråttom när de hittat på namn på sina personer. De har funderat en stund, tittat i telefonkatalogen eller hur de nu gör, och så har de valt namn, alldeles utan att veta riktigt hur den här personens öde kommer att se ut. Eller utan att tänka på att de redan tänkt ut ödet, men inte tänkt hurdant namn det här ödet kräver.
Underligt, men så här är det.
Hej Häxan! Hedrad av ditt besök. Jag har läst HM, och läser nu om honom. Bra stugläsning, men nog har hans böcker åldrats dramatiskt på kort tid. Och du har rätt i det där med våldstrappan. Därför gillar jag att läsa Kjell Eriksson: brotten där är ganska ynkliga, drömmarna ofta små. Nån snor 50 000 kronor och hoppas att det ska förändra hans liv.
Såg att du delat ut Nobelpriset. Jag bara hoppas att Assia Djebar INTE ska få det. Jag har nämligen läst henne och häpnat över vad tråkigt hon skriver.
Beträffande Mankell: skit i honom. Jag gjorde slut med honom efter ”Den femte kvinnan”. Han har hamnat i en ond spiral, det gäller att hitta på ständigt mer diaboliska sätt att ha ihjäl folk på, må vara att offren är fiktiva personer och dom kan heta vad som helst, men det blir till slut bara obehagligt!