Vågat språng.

Nu har jag inte längre fast mark under fötterna. I tisdags sa jag upp mig från ett fast jobb vid Televisionen, och från första januari är jag frilansare. Det ska bli kul att försöka hitta nya former för jobbet: framförallt ser jag fram emot att få ägna lite mer uppmärksamhet åt TEXTERNA. TV är kul på många sätt, men det är sällan man har möjlighet att få njuta av skrivprocessen: beskriva, finna metaforer, välja bort metaforer, hitta detaljerna som ger liv åt en text, skärvorna som skapar helhet. Med TV är man begränsad till det som händer framför kameran när kameran är på. För en skrivande reporter är kameran alltid på: man kan skildra hur man sitter och dåsar i bilen efter sjutton timmar på hopplösa afghanska vägar, eller att en trafikpolis vid hotell Ukraina hade gylfen oknäppt. Allt det där struntet som äntligen gör en beskrivning till en verklighet.
Fast jag gruvar mig för all otäck administration. Momsredovisning och avdrag och sånt. Brr. Men dummare människor än jag har klarat att driva företag, så…