Dyskalkyli – den dolda folksjukdomen.

Jag ägnar valborg åt siffror och får verkligen kämpa mot lusten att iscensätta ett litet bål på alla papper och räkenskaper. Jag har ju dessutom valt att bedriva min verksamhet som egenföretagare, och då blir det här potentiella bålet ännu större och skulle brinna ännu hetare och längre.
Jag är fullständigt noll på räkning. Jag kunde länge låtsas att jag stod över sifforna – jag var de fria tankarnas man, ingen trist fixering vid kulram och räknesticka, ingen banal bindning vid kronor och ören. Femkronorsedlarna var vackrare än tiorna – alltså var de mer värda.
Men nu sitter jag här och försöker förstå vilket som är vilket av kredit och debet och fasar inför 12 maj när momsdeklarationen ska vara inlämnad. jag inser att all min överlägsenhet mot räkning och räkenskaper nu hämnas på mig. Alla vassa ettor sticks och nollorna blir som fjättrar runt mina händer.
Det hela är fullständigt avskyvärt, och jag riktigt längtar efter att placeras under tvångsförvaltning.