Tbilisi. I dag har det varit ett härligt väder i Tbilisi: ett par minusgrader, klarblå himmel och takdropp. Det slags väder som på svenska kallas ”dagsmeja”, dvs tö i minusgrader. Och varje gång det är dagsmeja, så känner jag den där stoltheten över att höra till ett språk som kan uttrycka en sån precision i väderbeskrivning: dagsmeja, när det töar, trots att det är minusgrader, eftersom solen ligger på.
Ordet brukar ju då och då komma på topplistor över svenskans vackarste ord. Jag tycker nog själva vädret är vackrare än ordet, men jag gillar just den extremt konkreta betydelsen. Inget annat än dagsmeja är dagsmeja. Och i dag var det dagsmeja i Tbilisi, och vi är kanske högst hundra här i stan just nu som i ett ord exakt kan beskriva vädret. Vi som är svenskar.
Ofta hör man töntar som säger att svenskan är så ordfattig och dålig på att uttrycka saker och så måste man plötsligt acceptera outsourcning och sånt. Som om engelskan skulle vara mer nyanserad: ett språk som inte bara saknar ord för dagsmeja, men för ”dygn”. På engelska kan man inte säga två dygn, utan måste krångla till det med 48 hours.
Engelska har inte ens ett vettigt ord för ”skog”. Suckers.
Hoppa till innehåll
Tankar och tänkande om världen och värden
Ja, där har rikssvenskan en klar brist. He skulle jag stava det. Jag har hett saker i hela mitt liv utan att skämmas, så jag anser att det är så, att det är en brist i den rikssvenska dialekten, och inte i själva svenskan. När jag läste arabiska hade vi en lärare från Västerbotten, och när vi stötte på verbet ”wada’a”, så kunde jag enkelt översätta det till just ”he”. Ordet lär komma från samma verb som häva.
Och tänk bara jämtskan som har ett sånt utmärkt ord som ”hä” – sätta, ställa, lägga i ett och samma. Fast det undergräver förstås din tes. Det motsvarar ju engelskans ”put”…
Och varför kom just nu ordet ”gurkmeja” upp i min skalle????
I Stockholm är det klar sol, ungefär minus tio och tunn isskorpa på Årstaviken. Ville bara passa på att önska god forts.