Stockolm. Jag vandrar genom rikets huvudstad, nymålad och grann. Foundation och alla ringarna under ögonen övermålade. Bara vita knutar som saknas så såge jag ut som ett folkhem. Det känns lite queerigt att gå omkring och vara sminkad i innerstaden, och som kompensation stegar jag lite extra manligt på Sveavägen: klomp, klomp.
På Centralen är det kaos som vanligt och tåg inställda på grund av fordonsbrist. Det går inget tåg för det finns inget tåg. Nähä. Ersättningsbuss från gate 8 i bussterminalen, men i helvete jag tänker åka buss i evigheter. Jag och sminket promenerar av och an på Vasagatan i en timme och väntar på nästa tåg. Det är ju en egenskap tåg har: att det går fler.
Bredvid mig på tåget sitter en dam och läser meritförteckningar. Och när jag kommer fram till Enköping kan jag inte göra annat än att hisna över rimfrostskönheten. Det kan inte finnas något vackrare än rimfrost, inte ens jag, trots all måla.