Den enda lösningen på den situation vi ser i Europa just nu är att Ryssland fullständigt och grundligt besegras. Det enda som kan skapa en långsiktig fred är att det ryska ledarskiktet kapitulerar villkorslöst och att landet under en lång period ställs under internationellt förmyndarskap. Ryssland har systematiskt utsatts för en inhemsk terror i över hundra år av beväpnade och kriminella gäng. Det finns inga institutioner i Ryssland som kan bära upp ett fredstida Ryssland. Hela landet har sedan senhösten 1917 styrts genom två principer: våldets och lögnens. Ibland har våldet dominerat; just nu ligger tyngdpunkten på lögnen. Det här måste brytas.
För att bryta lögnens och våldets makt i Ryssland måste landet under lång tid förvaltas av det internationella samfundet. Ett starkt fokus måste därvid läggas på en fungerande ordningsmakt. En internationell poliskår, under FN-flagg, bemannad av personal, helst från länder utanför EU/Nato.
Rysslands naturresurser tillhör det ryska folket. Här tänker jag mig att de existerande oligopolen inom till exempel olje- och glasindustrin ska läggas under internationell förvaltning och finansiera den Marshallplan som behövs för framförallt Ukrainas återuppbyggnad, men även Rysslands.
Jag tror att det är viktigt att Ryssland får ett fungerande och bärkraftigt lokalt självstyre. Den internationella administrationen av Ryssland ska inte innebära en upplösning av den ryska federationen, men ett långtgående lokalt och regionalt självstyre, där centralmakten – under övergångsperioden under internationell förvaltning – måste garantera att mänskliga rättigheter bevaras och att lokala eliter och småpåvar inte tillåts skapa furstendömen av det slag som vi ser i Tjetjenien under Putin.
Jag är också helt övertygad om att män ska uteslutas från beslutsfattande i Ryssland. Hela det ryska kriget mot Ukraina drivs av ett slags emotionell dimension av den typ som odlas i fängelser och kaserner. Internationella företag som Ikea med verksamhet i Ryssland har noterat att män som regel är oförmögna att vara chefer, och har i huvudsak anställt kvinnor på beslutsfattande positioner.
Kriget och makten i Ryssland är en exponent av en speciell form av toxisk maskulinitet. I fängelse och kaserner utformas ett mansideal som bygger på lojalitet och underkastelse. Detta är Rysslands nationalideologi under Putin, ofta formulerad enligt begreppet ”ponjatija”, ”det införstådda”, från den romantiska ”tjuvheder” som odlas i landet. Makt i Ryssland är en fråga om överenskommelser mellan mäktiga män. Ingen som står utanför de mäktigas överenskommelser har några rättigheter. Endast genom våld eller lögn kan en medborgare få ett inflytande.
Det finns inget i det rådande samhällsskicket i Ryssland som kan användas för att bygga upp landet igen. Inget utom kvinnorna, som i stort sett stått utanför det här systemet och som i rysk historia alltid representerat pragmatisk styrka och långsiktigt arbete. Självklart finns det kvinnor som både nu och i historien representerat våldet och lögnen, men det är ändå bland kvinnorna som Ryssland kan byggas upp.