I januari 2000, för tjugotvå år sedan, skrev Sveriges generalkonsul i S:t Petersburg, Sture Stiernlöf, en rapport om sina intryck av fyra års förhandlingar med stadens viceborgmästare Vladimir Putin.
Då hade Putin just blivit tillförordnad som Rysslands president av den avgående Jeltsin. Stiernlöf hade mött Putin många gånger, och, skriver han i rapporten, även haft honom som gäst på generalkonsulatet.
Jag läste rapporten när jag arbetade vid UD för några år sedan och konstaterade att Sveriges beslutsfattare redan från allra första början visste allt det som vi i dag vet om Vladimir Putin. Nyligen begärde jag att få tillgång till rapporten, som är offentlig handling. Begäran godkändes, men med vissa avsnitt hemligstämplade.
Det talas ibland om att ”ryssarna borde satt stopp för Putin” tidigare. Jag undrar om inte även svenskarna (och andra) borde agerat lite mindre välvilligt mot den nya ryska ledaren. Och tydligen finns det ännu en tradition av att vilja skydda Putin från otrevliga omdömen. Som framgår av det utlämnade dokumentet är den enda egenskap hos Putin UD tordats låta bli att censurera – är hans fasta handslag och vältränade fysik.