En sak som Putins krig mot Ukraina ändå måste ha utplånat vid det här laget är myten om det delade Ukraina: att landet i grunden är splittrat mellan ukrainsktalande och rysktalande. För åtta år sedan reste jag i de östra delarna av Ukraina och mötte de rysktalande. Deltog i offentliga möten, gav intervjuer, hade stimmiga samtal till sent på kvällarna. Med rysktalande. Jag hade kontakt med dem som stött Majdan och dem som var mot. Jag lärde mig aldrig någon vidare ukrainska, men jag tog mig runt utan problem. Det var tydligt att språket i städerna var ryska, men på landsbygden – ukrainska.
Putins krig har nästan uteslutande drabbat de östra, rysktalande delarna av Ukraina. Det är deras hus som beskjuts, deras skolor och fabriker som läggs i ruiner. I de städer som tagits av de ryska trupperna samlas demonstrationer mot ockupanterna. Det är rysktalande ukrainare som klättrar upp med ukrainska flaggor på ryska pansarfordon.
Rysk propaganda har kört storyn i åtta år: extremnationalisterna i västra Ukraina, anhängare till nazikollaboratörer och mördare, håller de rysktalande som gisslan. Och kanske har det här varit framgångsrikt på vissa sätt: man har ofta i medierna kunnat läsa om splittringen mellan rysktalande och ukrainsktalande. Det har varit en bekväm och övertygande förklaringsmodell som känns rimlig och som kan ritas in på en karta.
Kanske har de rädda männen i Kreml själva trott på det här. Visst har det funnits ett starkare politiskt stöd i västra Ukraina för de nationalistiska partierna, och visst har östra Ukraina ofta givit stöd till partier med mer eller mindre Rysslandsvänlig profil. Och visst har många, kanske framförallt i västra Ukraina, gärna uttryckt tankar om att de i östra Ukraina inte är riktiga ukrainare. Ingen tror så längre. Dnipro och Odessa är nu riktiga ukrainska städer, oavsett vilket språk som talas på stan.
Det är ryska språket som dominerar bland soldaterna som nu envist håller stånd mot fienden. Alla de här städerna som vi läser om just nu: Charkiv, Tjernihiv, Sumy, Mykolaiv, Mariupol… alla dessa är närmast totalt ryskspråkiga och befinner sig under en total terror från rysk trupp. Det är ryskspråkiga städer som Zaporizjzja, Dnipro och Odessa som står på tur och som nu förbereder sig för motstånd.
Om Putin någonsin trodde att rysk identitet automatiskt innebar blind lojalitet gentemot Kreml, då var han dåligt informerad. Han hade fel i Ukraina och han har fel vad gäller Ryssland. Ukrainaryssarna gör motstånd mot Putins redan hårt tilltufsade, men väldiga, armé. Ryssarna i Ryssland börjar långsamt, långsamt hitta fram till en protest mot kriget, mot Kreml, mot Putin.
