Om svenskar skulle fantisera ihop ett drömland dit man vill åka på semester, då skulle det vara ett land med sol, hav, berg, värme, god mat, leende människor och billig sprit. Och på mycket få av de här punkterna uppfyller Ryssland de högt ställda och rimliga krav svenskar ställer på sina semesterparadis.
Men ändå. Det finns inget annat land jag blir så upprymd av som Ryssland. Fast här inte finns tapas eller samba eller salsa eller soldränkta stränder och allt som man normalt ska gilla.
Ryssland har vädret mot sig. Och en statsledning som gör allt för att svärta ner landet och dess folk. Ryssland har en historia som inte är vacker, med folkmord och våld, och en nutid som också väcker berättigad avsky.
Men så har vi människorna. Och låt mig bara ge en liten, liten glimt av vad man möter. Här i landet. Varje helgdag klockan tretton noll-noll är det dans i Sokolnikiparken. Oavsett väder och årstid.
Det är väldigt anpråkslöst. Någon sätter ihop ett spellista på en och en halv timme med lättdansad, glad musik och så kör vi:
Det är helt gratis och det är lätt att bli avundsjuk och de verkar ha så satans roligt. Och det är nog det som är hemligheten med Ryssland – de har så roligt, även när de lider nöd. Det här är fattiga pensionärer som faktiskt får fundera på om de har råd till de 28 rubel som tunnelbanan kostar till Sokolniki (ungefär sju kronor). Men under en och en halv timme får de helt enkelt ha skoj, och sedan tar de tunnelbanan hem igen.
(Och jo, nog blir man åthutad ibland. En herre klagade på att jag stod och fotade, men han var nog mest ängslig över att bli sedd med fel kvinna.)