Darja Zjukova är en brittisk-rysk designer, konstnär, redaktör och i största allmänhet – kändis i Ryssland. Hon brukar beskrivas som ”väninna” till oligarken Roman Abramovitj (han som äger fotbollslaget Chelsea), och har två barn med honom. Hon växte upp i Santa Barbara i USA och flyttade 16 år gammal till Storbritannien.
I dagens Ryssland är hon en ledande gestalt inom modern konst och design, och hon är drivande i ett konstcentrum i Moskva – Garage. Hon är också chefredaktör för en, med rysk terminologi, glansig tidskrift, med samma namn.
Och 20 januari presenterades Darja Zjukova i den ryska tidningen Büro 24/7. Stort porträtt, visioner, idéer, drömmar – och ett fotografi som tände en gräsbrand på twitter:
Vit kvinna, svart fåtölj – jag såg det inte omedelbart ens, så perifer, på något vis, passiviserad, är den halvnakna svarta kvinna Zjukova sitter på. Zjukova sitter avspänt och möter vår blick, fångar den. Finns inget av triumf eller ironi i bilden. En vacker kvinna som sitter på en… möbel.
Det blir en kollision mellan en hel rad strukturer: klass, kön, ras. Darja Zjukova hör utan någon som helst tvekan till både en förtryck och en förtryckande struktur – som överklass och europé är hon del av förtrycket, som kvinna och – ja, kanske – invandrare – är hon förtryckt. Kanske representerar det här fotot den värsta formen av förtryck som existerar – det förtryck som bygger på att vi inte fattar att vi är en del av förtrycket. Aningslösheten. Föreställningen om att ”det var ju bara en kul grej”.
Möbeln är ett verk av en norsk konstnär, Bjarne Mellgaard, och tanken med det hela var naturligtvis att väcka insikter i rasistiska och sexistiska strukturer. Möbeln ska knappast uppfattas som en möbel, utan som ett konstverk, en manifestation. Just för att öppna våra ögon för de här strukturerna.
Men i den ryska kontexten blev Mellgaards konstverk en hipp möbel, passande för en tjusig, ung konstnär, som nu desperat försöker försvara sig från anklagelser om rasism.
En extra dimension till aningslösheten ligger i att artikeln och bilden publicerades på Martin Luther King-dagen – 20 januari.