Det börjar bli nästa den vanligaste rubriken här på Träningsbloggen… ”Nystart”.
Nå, så ny är inte starten egentligen. Men löpträningen har legat nere rätt länge. Men i maj kom jag i gång igen, efter en träningspaus på knappt ett halvår.
Under tiden i Moldavien var det styrketräning som gällde. Jag gick på gym, jag hade en personlig tränare, vilket ju gav väldigt måttliga resultat. Vid efterkontrollen hade mina värden försämrats…
Och så var det flytt hem i november 2012, och ny lägenhet och renovering och nytt jobb och ett nytt jobb till… Det bara myllrade av saftiga undanflykter som kunde hålla mig borta från löpspår och träningslokaler. Fast jag egentligen helt enkelt inte iddes.
Ska man vara noga så är det ju så att jag tycker det är mycket mer njutbart att sitta i soffan och äta chips, än att träna.
Men i maj, som sagt kom jag igång igen, och det var rätt roligt att börja springa. Jag bor i Norrtälje numera och jag har ett riktigt trevligt spår på bekvämt avstånd. Ungefär 6,5 km. Kuperad terräng – mycket backigare än spåret i Enköping. Naturskönt vid sjön Lommaren. Trevligt.
Och det är skoj att se resultaten. Jag tror att en av tjusningarna med löpträning är att man ganska snabbt ser förbättringar. Tiderna på rundan blir kortare. Jag känner att jag springer snabbare. Det är fortfarande hemskt hemskt jobbigt och svettigt och ibland rentav smärtsamt, men det fungerar ju.
Rundan tar mindre än fyrtio minuter att springa – borde egentligen springa lite mer, men det får nog räcka. Jag tänker och funderar mycket medan jag springer, och bland annat tänker jag på dem som talar om hur tråkigt det är att springa.
Ja, men vad väntar ni er? Är det roligt att borsta tänderna? Vissa grejer får man väl acceptera att göra, även om man kanske inte fnissar läppen av sig.
Det är, utan tvivel, roligare att se på Kalle Anka på julafton än att springa. Det finns, strängt taget, miljoner saker som är roligare än att springa. Men varför skulle det vara ett skäl att låta bli?
Det är nyttigt, det är en extremt skonsam träning; hela vår kropp är utformad för att springa, helst ganska långa sträckor. Måste allt vara roligt jämt?