Maktvertikalen.

Nu är det så här med Ryssland, att det börjar bli dags att sluta tjata om Sovjet. Putin har inga som helst planer på att ”återskapa Sovjetunionen”. Putin är inte intresserad av att damma av kommunismen som ideologi och partiet som organisation. Putin är en auktoritär ledare som inbillar sig att han begriper vad som är bäst för Ryssland. Det är illa nog.

Putin talar ofta om något som kallas ”maktvertikalen” – вертикаль власти. För de flesta utlänningar låter det här lite fånigt, men för honom och för de flesta ryssar är det ett rimligt koncept. På engelska skulle man antagligen säga ”Chain of Command”. Det Putin är ute efter med sin auktoritära stil, är att skapa en beslutsgång. Ett beslut som fattas ska implementeras. Om parlamentet stiftar en lag, ska ju någon se till att lagen följs. I de flesta länder utgår vi från att lokala befattningshavare själva tar till sig lagstiftning. I Ryssland gör ingen något om inte beslutet har runnit ner genom maktvertikalens hela filtersystem.

I Sovjet var den här maktvertikalen partiet. I Ryssland – Putin. I det kejserliga Ryssland – kejsaren. De här tre, på ytan vitt skilda styrelseskicken, har alltså strängt taget samma form. Starkt centraliserade strukturer där lägre stående befattningshavare aldrig gör något utan instruktioner från högre nivåer.

När Putin talar om ”stabilitet”, så menar han alltså en väldigt hög och ranglig struktur. Ett korthus av befattningshavare. Högst upp sitter han och balanserar. Och på samma sätt som Sovjetunionen och Kejsarryssland, så garanterar Putin genom sin maktvertikal att framtida statshaveri. Det kommer att ske, inte på grund av ”Väst” eller ”judarna” eller ”kapitalet”, utan på grund av Putin – Rysslands farligaste fiende.