Dum bok.

Nyss läste jag en bok som visade sig vara dummare än Dan Brown, och det är rätt imponerande. Författaren heter Tom Rob Smith, och boken – Barn 44. Dan Brown är en mer händig ordhopfogare och lite mindre fjantig, och det som är bra med Dan Brown är att man kan låtsas känna sig rätt smart när man läser honom: det är symboler och konstverk och namn och allt sånt.
Men Barn 44 av Tom Rob Smith är en dum bok, illa skriven, banal och full av missuppfattningar och taskig research. Boken utspelar sig i Ryssland 1953, veckorna kring Stalins död och maktkampen efteråt. Men det här har praktiskt taget inget som helst med berättelsen att göra. Det märks rätt tydligt att Smith har läst ett par böcker – Anne Appelbaum, Robert Conquest och Solzjenitsyn – och tyckt att Sovjetterrorn vore en spännande scen för en mordgåta. Och det är det ju. Kontrasten mellan propagandan och verkligheten. Om vackra ord och brutal verklighet. Men sällan har någon misslyckats så imponerande som Tom Rob Smith med att få det här att funka. Han har fått ihop en bok som snarast känns som Sagan om Ringen, där en orch plötsligt bestämmer sig för att bli snäll. Och då börjar de andra orcherna jaga honom. Han gömmer sig bland o-orcher, och plötsligt får han uppleva snällhet. Ja, ungefär så.

I Ryssland talar man ibland om ”kljukva” – tranbär betyder det. Uttrycker sägs komma från någon gammal utländsk bok, där det skrivs att ryssarna sitter under tranbärets skugga och dricker te. Och begreppet täcker alltså den sorts missförstånd som uppträder i utländska böcker om Ryssland. Tom Rob Smiths bok är en encyklopedi i kljukva. Jag tror sällan jag mött så mycket sakfel i en och samma bok:

Hjälten spanar ofta ut genom persienner – det fanns inga persienner i Ryssland 1953. Det finns knappt i dag.
Hjälten försöker fly mot finska gränsen och ger sig av mot Zagorsk, vilket ligger åt precis andra hållet.
Hjälten förvisas till staden Volzjsk i Ural, där Volga-bilarna byggs. Volzjsk är en fiktiv stad, men bara om man fiktivt drar floden Volga upp till Ural blir det rimligt att Volzjsk skulle kunna ligga i den bygden. Det hade varit bättre att lägga Volzjsk vid Volga.
En skum krogägare heter Bazarov. Det är ett namn som annars bara förekommer i Turgenevs Fäder och söner.
Påfallande många skummisar har judiska namn: en brutal polissoldat heter Moisej, och en halvimbecill polis heter Aron – jag törs lova, att det inte fanns judar i sovjetpolisen 1953.

Så där kan man hålla på. Författaren har också försökt göra texten lite intressant genom att behålla en del ryska ord och uttryck: ibland äter de kasja, till exempel, och läsaren föreställer sig att de äter något skrämmande och exotiskt, medan de i själva verket bara äter vanlig gröt.
Och dessutom ska skiten bli film av Ridley Scott!