Värk, doft av rök. Sekatören i fickan.

Östhammar. En hel vecka ledigt, och inte en tanke på att tänka. Jag är i sommarstugan och bekämpar den biologiska mångfalden. En rosbuske har trasslat in sig i en spirea och sekatören går varm. Ett berg av taggiga grenar formas. En stor syren har vält. Ytterligare ris. Ett par gamla vederstyggligt fula fågelbord i trä hamnar på rishögen.
Jag slås än en gång av det behagliga i att göra en utflykt till det fysiska arbetet. Jord på knäna. Värk i armarna på kvällen, och så den yttersta lyxen: tröttheten efter ett hårt arbete; lustkänslan i att se allt dött och risigt försvinna från trädgården.
Jag bränner riset och det känns som en rit. Luften är full av riktiga lukter: brinnande ris, våt jord och mina armar är nästan sönderklösta av argt fjolårsris.