Mellankolik.

Tbilisi. Jag får spam. Webdatingspam. Men den gör mig mer melankolisk än irriterad. ”Saknar dig en flickvän?” frågar den mig.
Det måste vara den sämsta frågan att ställa till någon som är ute efter att webbragga. ”Saknar dig en flickvän?”
Jag får liksom sjömansvibbar: här har vi sjömannen som är ute efter att svänga sina lurviga i Amsterdams glädjekvarter, och så slår honom tanken: !En flickvän saknar mig. Där sitter hon hemma och åldras troget medan jag åker båt och förlustar mig i Amsterdam! Nej, jag går nog till sjömanskyrkan i stället!”
Det är poetiskt på nåt vis, det där ”Saknar dig en flickvän?”
Verbet så där i början och det läckert placerade objektet. Det slår en i magen när subjektet är sist i satsen. ”Kysser dig din älskade?” Det är effektivt, men knappast en bra formulering för webbdatingtjänster. ”Hatar dig översättningsprogrammen?”