Stereotyper.

Tbilisi. Vill man öva sig i nationella fördomar är flygbolag bra. Ingenstans blir etniska stereotyper mer stereotypa än ombord på ett flygplan. Som när jag flög med Lufthansa häromdagen från München till Tbilisi. Lufthansa – tyskt, effektivt, Ordnung. Och så nästan bara georgiska passagerare – otyskt, oOrdnung, fullt kaos. Alla ska ombord omedelbart, alla har med sig allt bagage som handbagage. Enorma bylten pulas in i hyllorna ovanför sätena och vi som lite blygt valt att inte ställa oss först i kön får finna oss i att få plats för vårt handbagage på något annat sätt.
Trettio-fyrtio skolbarn rör sig långsamt fram och tillbaka i flygplanet, eftersom de inte har en aning om var deras platser är. Först sätter de sig i business class, men blir ju raskt bortjagade: sätt er där bak! Och de väluppfostrade barnen sätter sig naturligtvis där bak. Sen kommer de som har platser bokade där bak och barnen tvingas söka sig framåt i planet, medan alla andra försöker komma bakåt.
Så där håller det på i ungefär en timme. Vi blir rejält försenade från München, uteslutande beroende på det faktum att ingen har idats ta reda på var deras platser i planet är. De arma stackars tyska flygvärdinnorna lider – man riktigt känner hur den tyska ordningskänslan hos dem förolämpas.
Till slut kommer vi i varje fall i väg, och när vi väl är framme i Tbilisi, visar det sig att Luftwaffe slarvat bort säkert tjugo väskor. So much för tysk Ordnung. Så mitt bagage firar nyår i Bayern.