Betlehem. Synd är vad det är om mig. Natten till måndagen vaknade jag av att blivit sjuk. Gick till jobbet ändå och satt och led. Ondska i alla böjbara delar av kroppen, usch. Hela dagen fick jag dessutom utstå en stormvind av huskursrekommendationer, de flesta med ”tjatja” som huvudingredient, och då i stora mångder. Tjatja är den georgiska motsvarigheten till grappa, fast georgisk. Så småningom raglade jag hem, och bäddade mig ett ensligt läger i min utkylda lägenhet, för samtidigt stängde de av strömmen, eftersom min värdinna varit lite sen med betalningen av elräkningen, eftersom jag varit lite sen med betalningen av själva hyran. Så där satt jag i mörkret och leeed.
I dag är strömmen på plats, Internet också (fast nu är TV-räkningen oregistrerad och kabeln avstängd. Räkningen är betald, men de onda männen på Global-TV har förlagt inbetalningsordern så jag inte kunnat se vare sig American Chopper eller Mythbusters på Discovery på hela dagen! Jätteskönt, ärligt talat! De onda männen på Discovery måste ha lagt programtablån uteslutande utifrån vad jag tycker är enastående ointressant! jamen vem fan bryr sig om en fet gubbe i Kalifornien som bygger motorcyklar? Vem i hela världen bryr sig om krabbfiske i Alaska????
Hur som helst, synd är det om mig, i hög grad, och det budskapet har jag försökt kommunicera till alla som orkat lyssna. Och visst har jag fått ett par doser välförtjänt medkänsla att värma mig på. En kompis sa ”ja, stackars dig, det finns inget ömkligare än sjuka karlar”.
Men snälla lilla Peppe, du måst ta ordentligt hand om dig. Fetvadd och vicksblåsalva på bröstet. Kanske du kan hitta lite eukalyptus att värma med mjölk och dricka. Sedan kanske du kan be en någon av dina arbetskamraer att gå och köpa senste nummret av Kalla Anka så du har något att läsa. sedan är det bara att vänta på att det går över
Krya på dig hälsar storebror