Iqta och imperiets död.

Det arabiska kalifatet på 700-800-talet var ett oerhört sofistikerat system. En penningekonomi till skillnad från vad som gällde i Europa vid den här tiden, där byteshandel, jordinnehav etc. var det viktiga. I Arabvärlden var pengar det som gällde för byte av varor och tjänster. Arabvärlden hade ett system för landförläning som kallas iqta. Ordet bygger på en stam som har med ”dela av” att göra, men det kan vi strunta i så länge. Det intressanta med iqta-systemet var att det var ett sätt för staten att lämna över ansvaret för ett visst landområde till en pålitlig eller förtjänt person. All jord tillhörde staten, men rätten att härska och ta upp skatt outsourceades till privatpersoner. För en viss period. MEN det här var aldrig frågan om en förläning av det europeiska slaget, där vasallens motprestation låg i att han förväntades vara lojal mot sin furste. Nej, här var det frågan om en privatisering av statens skatteuppbörd, rättsystem etc. Man betalde för sin iqta, och sen skötte man den som man hade lust. Och eftersom systemet var tidsbegränsat så gällde det som iqta-vasall att suga ut bönderna så mycket som möjligt under de ynka år man hade makten i bygden.

Staten fick in pengar till statskassan genom iqta-betalningarna. Iqta-vasallen fick in (mycket mer) pengar från de arma bönderna i det land han satts att härska. De enda som förlorade var, som sagt, bönderna.

Men haken var ju att det här skapade en extrem kortsiktighet. Ingen iqta-innehavare var ju intresserad att under sina år vid köttgrytorna genomföra vägbyggen, jordbruksreformer… Sket väl han i hur bönderna fick in sina pengar. Sket väl kalifen också i, så länge han fick in sina pengar. Och bönderna hade ju, på grund av det hysteriska skattetrycket, aldrig möjlighet att själva genomföra några jordbruksreformer.

Och jag tycker det här påminner löjligt mycket om de moderna privatiseringarna av järnvägar, telenät och allt möjligt. Okej, staten behåller något slags kontrollrätt, definierar villkoren för hur järnvägstrafiken ska bedrivas. Men företagen själv har inget intresse i långsiktighet. Företagens enda intresse är att maximera avkastningen åt aktieägarna. Och det är väl inget fel i det. I sig. Men blir det bra kommunikationer?

I Arabvärlden ledde den här formen av outsourcing till att kalifatet upplöstes – ett imperium från Persiska viken till Atlanten, med Spanien och Sicilien, Grekland och Turkiet, Egypten inom sina gränser rasade samman. Det ersattes av ett nytt imperium på nästan samma område, det osmanska, Turkiet, med andra ord, men även här fick iqta-systemet exakt samma konsekvenser: teknisk stagnation, uppbromsad tillväxt och till slut: upplösning.

Nu har vi i Europa tagit upp iqta-systemet. Staten lämnar ifrån sig skyldigheter och uppgifter åt privata intressen: mot betalning. Staten får in sina pengar, företagen får in sina. Och det är svårt att förstå varför det skulle funka bättre hos oss än i kalifatet.