Njuta grönska

Uppsala. Hemma igen, efter en månad i Levanten. Jag är lite förtjust i ordet ”Levanten”, så jag tar tillfället i akt att använda det. Det känns lärt på något vis, och så är det ingen som blir arg för att jag skriver ”Israel”, fast jag varit Betlehem, till exempel. Eller Palestina. Levanten är inte lika politiskt belastat, som uttryck räknat. Men framförallt har jag njutit av att det är så grönt!
Jag har rentav hunnit hänga i hängmattan och läsa detektivromaner. Känna en sval vind från skogen. Känna doft av svamp och fukt. Jag har hunnit klippa gräs och vattna örtesängar. Ingen mer öken på ett tag. Skog. Inga kloster och urgamla kyrkor. Skog och ödslighet i ett avigt hörn av Roslagen.
Jag har glömt hur viktigt grönt är.