Jerusalem. Det är sabbat och en stark känsla av neutronbomb råder över västra Jerusalem. Från solnedgången på fredagen till mörkrets inbrott på lördagen är staden fullständigt död. Det finns inte en butik öppen, inte ett kafé, inte en restaurang. I västra Jerusalem, naturligtvis. I östra är det business as usual, och precis lika myllrigt som när som helst annars.
Det handlar om Guds bud om att helga vilodagen. Det tredje budet lyder, som alla vet, ”tänk på vilodagen, så att du helgar den.” Okej, här i västra Jerusalem tänker man förvisso på vilodagen. Jag får snarare känslan av koma än vila. Det är en märklig känsla att se en storstad så fullständigt nedsövd, bortdomnad, katatonisk. Inga bussar, inga bilar. Enstaka fotgängare vandrar i skuggan. Ben Jehudamarknaden är full av tomhet och tystnad. På sina håll i stan är gatorna till och med avstängda, så att inga ateister eller araber skulle komma på tanken att köra in och vanhelga vilodagen.
Vilodagen verkar vara ett hårt slit för dem som tar det här på allvar. Inga maskiner får användas, vilket innebär att luftkonditioneringsanläggningar ska vara avstängda. Frågan om huruvida metalldetektorer får användas på sabbaten har varit diskuterats: vid Klagomuren står anslag om att det inte innebär ett sabbatsbrott att passera en metalldetektor. Kaffeautomaterna på hotellen är avstängda, övertäckta.
Jag kan imponeras av det här. Vilodagen är en Guds gåva till människan. En av de saker som verkligen bevisar Guds speciella relation till människan i skapelsen. Han skänkte ingen vilodag åt ekorrarna eller ålarna. Ingen sabbat åt katterna eller äpplena. Men människorna fick ledigt. Ledigt bara för ledighetens skull.
Men jag kan också känna mig provocerad av det blodiga allvaret i det här med vilodagen. Lärda män som på fullt allvar diskuterar om huruvida det vore ett sabbatsbrott att passera en metalldetektor. Det känns mer som om vilodagen vore ett fängelse än en befrielse. Vad är det i så fall för gåva?
Jag löser personligen problemet med att promenera över till östra Jerusalem, där vilodagen redan passerat. Sätter mig på verandan och skriver ett par rader, och här funkar minsann kaffemaskinen.