Jerusalem. Det här blir tredje försöket att skriva en lite lätt ironiskt, svalt giftig text om Trädgårdsgraven. Först glömde jag spara. Sedan glömde jag logga in. Så: Friends, welcome to the tomb of Jesus Christ.
Jesus grav finns i Heliga gravens kyrka. Jesus Christ begravdes i Trädgårdsgraven.
Det är en vacker plats, Trädgårdsgraven. En lummig och skuggig trädgård, med parkbänkar och vackert textade bibelord. Man möts av en äkta brittisk lady, en sådan där geniunt aristokratisk brittisk kvinna, men självklar känsla för stil, humor och hövlighet: ”would you please close the gates behind you”?
Hon delar ut en enkel broschyr. Här är det ingen som påstår något tvärsäkert: tvärtom är broschyren full av reservationer: ”Många tror att…”, ”vi vet ingenting med säkerhet, men…”, ”inte alla arkeologer är överens, men…”. Det är oerhört övertygande. I stället för att övertyga med självsäkerhet, övertygar man med reservationer. Good sportsmanship.
Och stil och stillsamhet är det typiska för Trädgårdsgraven. Den upptäcktes av den brittiska generalen Charles George Gordon, Companion of The Most Honourable Order of the Bath, vid slutet av 1800-talet. Han tillbringade åren 1882 – 1883 i Palestina, och tyckte inte alls att den Heliga gravens kyrka motsvarade beskrivningen av Kristi grav i Bibeln. Så han gav sig ut för att leta upp en bättre grav.
Först hittade han Huvudskalleplatsen. En klippa med ett par fördjupningar som möjligen kan påminna om ett par ögon. Sen hittade han en trädgård som kunde ha tillhört Josef av Arimatea, som enligt Bibeln tog hand om Jesus kropp. Ja, och så hittade han en grav, och därmed var saken biff. En brittisk general, fri från all rökelseosande vidskeplighet, var just det som behövdes för att hitta den grav som en massa greker och araber och Gud vet vad hade slarvat bort.
Det är oerhört protestantiskt. Hela vår religion går ut på att rensa bort alla dessa århundraden av traditioner fram till Luther. Tanken med protestantismen är att dessa 15 århundraden av traditioner är meningslösa. Bort med dom! Vad vet italienare och greker om kristendomen? Protestantismen är förnuftsgrundad och intellektuell. Ingen plats för sentimentala traditioner och sånt svammel.
Trädgårdsgraven är precis som en engelsman, eller en svensk eller en tysk skulle vilja ha Kristi grav. Ingen mörk och osande håla, full av stinkande vaxljus och koptiska och armeniska krumelurer. Inga svarta munkar eller sotiga ikoner. Det är ljust och vackert, stillsamt, välkammat och väldammat.
General Gordon var en av de engelsmän som bar The White Man’s Burden på sina axlar. Vi européer hade en skyldighet att bringa förnuftet och ljuset till de arma och vidskepliga infödingarna. Det var fullständigt självklart för män som han att den förnuftiga och europeiska kristendomen inte kunde vara en rökelsedoftande främreorientalisk halvarabisk kult. Det behövdes en ny grav. Och, som det står i Matt 7:8 – den som söker han finner.
Hit kommer mest britter och amerikaner. Här slipper de trängseln och kaoset bland ryska och italienska och armeniska pilgrimer och den skarpa doften av vaxljus och rökelse. Här slipper de vulgära araber som säljer bric-a-brac och koraner i Gamla stan. Museishopen säljer vackra böcker på engelska.
Graven här är naturligtvis tom. Här finns ingenting. Här finns ingenting alls.
