Det är en helt annan bulle att springa i knisprig vinterkyla i ett Fagerskogen, än i dallrande hetma i Roslagen. Det är JÄTTEJOBBIGT att springa, men förmodligen är det löjligt fettfbrännande. Jag kommer ju runt banan trots värmen, men det är som om tröjan är Döda havet, så salt och blöt och svettig känner jag mig. Kilometertiden väldigt blygsam (6,59) och inga intressanta naturupplevelser, bortsett från doften av nyslaget hö, som doftar emot mig ibland.