Personligt tränad.

Ännu en initationsrit avklarad. Efter läkarundersökningen fick jag i dag noggranna instruktioner av en snäll tränare som hette Sasja. Sasja hade tagit del av mina provresultat från läkarundersökningen, och nu var det hans jobb att introducera mig för alla de läskiga maskiner som står överallt på gymmet.

Hans prioritet var tydlig – jag måste bli av med allt överflödigt fläsk, och då funkar det inte att springa omkring lite i största allmänhet. Man kan springa miltals i veckan – det hjälper inte, sa Sasja; kroppen vänjer sig. Kroppen måste skrämmas till lydnad.

Ja, så då satte vi igång med att skrämma min arma kropp, och det visade sig vara betydligt mindre smärtsamt än vad jag någonsin väntat. Först skulle jag promenera i tio minuter på ett löpband. Jag skulle lägga mig på en puls på drygt hundra och hålla mig där. Sjönk pulsen – öka lutningen. Steg pulsen, ta ner farten. Under tiden förklarade Sasja tålmodigt att min diet på glass och pepparkakor inte var riktigt lämplig.

Sedan gick vi från maskin till maskin och utsatte mig för prövningar. Det visade sig att jag hade muskler som inte använts de senaste årtiondena. Dem satte nu Sasja snurr på.

Lustigt nog var det ärligt talat inte det minsta jobbigt. Okej, sit-upsen på slutet var rätt knäckande, men alla maskinövningarna var nästan behagliga. Det var en maskin för framsidan av benen och en annan för baksidan. En speciell mackapär avsåg att anstränga musklerna runt axlarna.

En timme bände jag och vred på maskiner som i sin tur utsatte muskelgrupper för olika slag av påfrestningar. Sedan skulle jag promenera igen. Makligt tempo, puls kring hundra. En timme vandrade jag utan att riktigt komma någon vart, sedan bastu och dusch och promenad hem – det är ytterligare en halvtimme att gå till gymmet hemifrån mig.

Men kort sagt – det verkar slutsprunget på ett tag nu. Både doktorn och Sasja säger att prioriteten nu måste vara att bli av med allt sittfläsk. Sedan kan jag börja springa igen. Ska blir kul att se om det här funkar. Det var rätt underligt att inte vara dödstrött efter två timmars träning.