Upp igen!

Än en gång tappade jag farten och slutade träna. Den här gången var min bästa undanflykter en släng av borrelia, tätt följd av en utlandsresa, tätt följd av en massiv förkylning och ett nytt jobb i utlandet. Fakta kvarstår – jag har inte sprungit sedan slutet av september.

Och nu bor jag i Moldavien, mitt i en stad där det är svårt att hitta bra löprundor. Men nu har jag skaffat gymkort till ett flådigt gym. En ny upplevelse. Tjugo löpmaskiner i rad, stora salar med gruppgymnastik, motionscyklar i massor… Jag väger i dag 97 kilo, och det kan jag ju säga till allas tröst, att jag inte är fetast på det där gymmet. Jag trodde jag hade gått fel när jag kom in i herrarnas omklädningsrum, men det var faktiskt inte djurparkens avdelning för valrossar. En herre såg precis ut som monstret Wazowski i Monster’s Inc. fast med två ögon. Jag lovar! Han hade två ögon! Och han var inte grön, men annars såg han precis ut som Mike Wazowski i Monster’s Inc., där han stod och tvekade om han skulle basta eller inte.

jag sprang en timme i ett hemskt lugnt tempo och kände mig ganska nöjd. Löpbandet hade massvis med märkvärdiga finesser – till exempel räknade den distanser i ”varv”. En display visade var på en 400-metersbana man befann sig. Det kändes ganska skönt att hela tiden ha så pass korta delmål – nu är jag klar med ännu ett varv.

På fredag ska jag till farbror doktorn. Gymmen kräver att jag ska ha ett friskintyg från deras egen doktor, och han och en tränare ska bestämma vad jag egentligen borde träna på. Och vad jag borde äta.

Hur det nu än blir – det är skönt att ha kommit igång igen.