I dag sprang jag lite långsammare än i går. Men framförallt spred jag skräck omkring mig: först skrämde jag en kohjord i sken vid Börstils kyrka. Sen en hare strax före avtagsvägen mot Assjö. I själva Assjö, när jag svängt in på skogsvägen som leder hem, skrämde jag ännu en hjord kor och strax efter leråkern alldeles innan jag är framme greps en grävling av fasa inför min framrusande gestalt. Så springer jag genom det uppländska sommarlandskapet och stressar faunan, och då har jag inte ens räknat alla stackars lövsångare som får hjärtat i halsgropen när jag, det mänskiliga ångloket, springer förbi.