Det doftar liljekonvalj i löpspåret nu. Det är en känsla av sällhet nästan, att plötsligt känna liljekonvaljdoften i näsan när man hastar fram upp mot Assjö.
En kompis varnade mig för att ”fastna i en lunk”, men jag förstår inte vad det är för fel med det. Varför skulle det vara så ont att springa i ett jämt och bekvämt tempo? Jag tävlar inte, jag springer omkring i skogen utan större planer.