Askö. Från ryssvärme – rysshetta, snarare, i Moskva, storstadsbuller, tunnelbaneträngsel, espresso på uteserveringar. klubbar, pubbar… – till tystnad, svalka och en närmast bländande grönska hemma i pörtet i skogen. Det kan knappast kännas egendomligare. För bara några timmar sen kunde jag höra porschar dundra förbi på Mosfilmovskaja; nu kan jag, med lite ansträngning höra gräset växa: pumporna hörs definitivt – ett lite gurkaktigt knekande där de fyllnar till invid pärlanne. Jag är hemma, men en vecka i en världsstad sätter sina spår. Jag hade nog gärna stannat lite till.